Vikingatiden i kronologisk ordning

 

 
          
                                                                           

 

 

 

                       Sammanställt av Mats Andersson

 

Kungshamn 1999

                    

 

Mål

 

Att på ett  enkelt sätt berätta om vikingatiden och dess kungar i årtal och annat man inte läser om i vanliga böcker samt fungera som ett uppslagsverk om namn från den tiden.

 

         

 

Innefattar;

 

·         Skapelseberättelsen

·         Valhall

·         Ragnarök

·         Vilken gud gjorde vad?

·         Nordiska Gudar

·         Nordiska Gudinnor

·         Nordiska Platser

·         Nordiska djur

·         Vikingarnas tankesätt om rätt och annat

·         Runor

·         Konst & dekor

·          Viktiga årtal med händelser under vikingatiden

·         Varför försvann hedendomen?

·          Kungalängder från 100 f.kr till år 1110 e.kr (vikingatidens absoluta slut)

·         Kungar från år 995 – 2000

·         Alla Sveriges regenter genom tiderna med årtal och lätt epilog

·        

  

 

                                                            

 

 

Skapelseberättelsen – Valhall –Ragnarök

 

 

       Skapelsen

I tidernas begynnelse låg Ginnungagap mellan Nifelheim, kölden och mörkrets hemvist, och

Muspelheims, elden och hettans.

Mellan de källor som rann därifrån låg vishetens brunn, vaktad av Mimer.

Av mötet mellan köld och hetta uppstod jätten Ymer. Han levde på mjölk av Audhumbla en av

frosten skapad ko.

Då hon slickade på en sten föddes Bure, -Asarnas stamfader, en av Bures söner var Oden.

 

Från Mimers brunn växte asken Yggdrasil som nådde upp till himlen där gudarnas boning Asgård låg.

Vid dess fot fanns en källa där nornorna Urd, Skuld och Verdandi avgjorde varje människas öden.

Trädets rötter trängde ner till dödsriket Hel och till jättarnas Jotunheim.

 

När Oden från världsträdets topp såg att Ymer tagit Midgård i besittning dräpte han jätten.

 

Av hans kropp skapades jorden som senare vilar i askens armar, hans blod blev till sjöar och hav,

benknotor och tänder blev till berg, klippor och stenrösen, Huvudskålen blev till  himlavalvet  som bars

upp av en dvärg i varje hörn. De hette Öster, Väster, Söder och Norr. Hjärnan blev till moln väder och oväder  

därunder, glöd och gnistor från den heta världen blev till stjärnor.

Två barn till en allt för högmodig man som väckt gudarnas misshag sattes att köra solens och månens vagnar.

De jagades i sitt eviga lopp av två vargar;

Sköll som ville sluka Solen och Hate som förföljde den flyende månen.

Natt var en skönlockig kvinna dotter till en jätte, hennes somn hette Dag.

De två for ständigt med häst och vagn kring jorden. Natt körde först med hästen Rimfaxe det var rimfrosten i         

Hans man som bildade daggen om morgonen, efter kom Dag med hästen Skinfaxe och dess glittrande man.

Av hans ögonhår framställde milda makter människornas egen hemvist, Midgård.

 

Därefter formade Oden de första människorna Ask och Embla av två träd som växte i Midgård.

 

      Valhall   

 

I Asgård ligger den väldiga borgen Valhall med 540 dörrar och rum samt ett tak av gyllene sköldar.

Därifrån rider Odens tjänarinnor, valkyriorna och sköldmöerna beväpnade ut varje dag för att på slagfältet välja ut det tappraste av krigarna som skall stupa.

Varje morgon drar dessa stupade einherjar ut till sina ständiga kamplekar och krigar med varandra utanför Valhall.

När kvällen kommer återvänder de till Valhalls upplysta sal och äter sig mätta på fläsk från galten Särimner

som slaktas varje dag men ständigt återuppstår.

De dricker mjöd ur geten Heidrun som står på Valhalls tak och äter av den ständigt gröna asken Yggdrasils löv och passas upp vid borden av valkyriorna där Brynhilde är den främsta.

 

 

 

     Ragnarök

 

Det börjar med att vargen Sköll nattetid stärker sig med dödsvigda människors blod och blir så välttränad att den hinner ikapp Sol han så länge jagat.

Mörkret faller.

När Yggdrasil fäller sina löv och dess stam ruttnar är undergången, Ragnarök nära.

Efter en tre år lång vinter, fimbulvintern, gal tre tuppar och manar till kamp mellan det goda och det onda.

Gudarnas väktare Heimdall skall blåsa i sin lur och kalla på asarna. Världsträdet Yggdrasil sätts i brand,

 Surt, jättarnas anförare tar livet av Frej, fredens och fruktbarhetens gud.

 

Fenrisulven, ett monster avlat av Loke sliter sig lös ur de bojor den fjättrats med och slukar Oden.

Men Odens son Vidar bryter upp ulvens käftar och dödar den.

Örnen Liksluke får luft under vingarna, helveteshunden Garm springer lös och den svekfulle Loke med hela skräckkabinettet stiger fram.

Tor dödar Midgårdsormen men faller själv offer för ormens etter.

Gudar och jättar förgör varandra i en förbittrad strid, bergen störtar samman, himlen rämnar och solen svartnar.

Den rysliga draken Nidhögg dyker upp ur gyttjan, den vulkaniska eldens herre och jättarnas anförare Surt tar befälet över tursar, troll och jättar med sådan kraft att själva månen slocknar av det onda.

Inte ens Mimers avhuggna huvud hade längre några goda råd utan konstaterar torrt;

”Bröder skola slåss och bliva varandras bane

barn utav systrar bryta mot seden

det är hårt i världen, hordom mycken

yxtid, knivtid, kluvna sköldar

stormtid, vargtid förrn värden störtar

ingen man skall den andre skona”

 

Men sedan jorden sjunkit i havet skall den åter resa sig , Solens dotter skall föda en vacker dotter och Balder återuppstå och tillsammans med sin broder Höder och nya asar mötas i Asgård.

Från Gimles hall med dess väggar av guld skall sedan de goda makterna styra världen.


Solen skall åter stiga över horisonten och ett nytt människosläkte skall uppstå.

 

Förunderligt nog hade två människor överlevt allt detta fruktansvärda.

Det var Liv och Livtraser som livnärt sig på morgondaggen och skulle nu ge upphov till den nya släkten.

Även gudarna skulle i vissa fall återuppstå.

Men det blev en ordentlig ommöblering i toppen…det var nu de goda gudarna skulle få makten.

Den ädle och vite Balder blev chefsgud. Med honom på Idavallen satt bland annat Vidar som sparkat sin ena sko in i gapet på Fenrisulven och därefter ränt sitt bredbladiga svärd genom besten.

Detta efter att den slukat både Oden och Sleipner.

Andra gudar var även Våle, Balders son Forsete och den urgamle solguden Hänir.

Den rysliga draken Nidhögg som också hade överlevt fick renhållningsarbete, han skulle samla upp liken efter strid, världsbrand och syndaflod.

Alla de goda människorna fick lämna dödsriket Hel och flytta till den nya himlen där de bosatte sig i en sal av guld och rött i evig glädje.

 

Det onda fick bo i ett hus med väggar av sammanflätade ormar med huvudena inåt och som sprutade etter och gift i långa strömmar.

Där bodde de som inte hållit ort och fredlösa mördare och fick rastlöst vandra runt i evighet.

 

Den nya jorden var paradisgrön. På åkrarna växte det utan att man behövde så, sjöarna var fulla av fisk, fåglarna kvittrade.

Med denna ”tro” om framtiden slutade vikingarna sin egen saga om det eviga livet.

 

 

 


Vilken gud gjorde vad?

 

Oden, Allfadern och den starkaste av gudarna, vikingarna tvistade om han var gud eller djävul.

Man nämnde sällan hans namn utan kallade honom Gråskägg eller Grimner (den förklädde).

Ibland besökte han människorna  och var då iförd en mörkblå mantel och djupt nedfälld slokhatt som dolde hans enda öga.

Hans visdom var ofantlig, han hade fått den av den vise jätten Mimer som han lät halshugga.

När han offrat/pantsatt sitt ena öga fick han dricka ur Mimers brunn / kunskapens brunn.

Information fick han av sina ständigt flygande korpar Hugin och Munin (tanke och minne).

Vid Odens fötter satt hans två vargar Freke och Gere och åt dygnet runt. Oden själv behövde inte äta.

Vid hans sida låg spjutet Gungner.

Han var listig och trollkunnig och kunde få hängda människors tungor att tala, han var listig och uppträdde ibland i kvinnokläder på sina inspektionsrundor. Han var mycket svag för kvinnor.

 

Tor, var styrkans gud ofta kallad Asa-Tor eller Åk-Tor. Han for runt i sin vagn dragen av getabockarna Tandgnjost och Tandgrisner. Med sin hammare Mjölner krossade han allt i sin väg.

Hammaren var som en bumberang och återvände alltid efter ”värv”.

Förutom det hade han styrkebältet och järnhandskarna.

Som gud var han folklig och omtyckt för sin stridsiver och förmåga att dricka. Hans humör var värre än öväder.

 

Tyr, den tredje och mest okände av  gudarna hade före Odens tid varit den främsta guden.

Han var domare i strider och hade en stark men dunkel anknytning till rättsväsendet.

I strid var han den mest påkallade guden på grund av sin ställning och egenskap.

 

Gudar och gudinnor inriktade på fred  och fruktsamhet kallades för Vaner.

Frej rådde över regn och solsken och markens gröda. Han åkallades vid bön om god skörd och fred.

Han ägde även det bästa skeppet i världen – Skidbladner.

Ett fartyg som han ärvt av sin far Njord, havets gud.

Frejs syster hette Freja och var en kärleksgudinna med ypperliga bröst.

Hon for omkring med en vagn dragen av två katter.

I krig tillföll hälften av de stupade henne och den andra hälften Oden. De fallna fick inte själva välja.

 

Oden hade en son, Balder. Han var vacker, vältalig, klok och vänlig. Alla djur och växter hade lovat att inte skada honom. Man hade dessvärre gömt av en växt, - misteln  och endast den onde Loke visste vilken.

När gudarna ville ägna sig åt vapenlekar ställde Balder upp som måltavla eftersom ingen kunde skada honom. Loke gav den blinde guden Höder en pil av mistel som dödade Balder.

Som straff blev Loke bunden under en etterdroppande orm.

Den kvinnliga jätten Hyrokkin som red på en varg betslad med två huggormar såg till att skjuta iväg skeppet med den döde Balder så pass hårt att det tog eld av bara friktionen.

 

Idun, var den eviga ungdomens gudinna. Ungdomligheten skänkte hon i form av äpplen som därav var en högt uppskattad frukt av vikingarna.

Det fanns många solgudar, Ull hette en som även var skidåkarnas gud. En annan solgud var

Höner Auerkonungen som betyder guldkungen. En tredje var Heimdall som vaktade bron mellan människornas och gudarnas boning. Den bron heter Bifrost och associeras med både regnbågen och vintergatan.

Brage är skaldekonstens gud och är ibland identisk med Frej.

 

Loke är egentligen en jätte men genom att ingå fostrabrödralag med Oden upptogs han i gudarnas krets.

Loke var vacker, demonisk opålitlig och ond.

Oden visste detta men kunde inte hantera honom.

 

                         

       Frigg, var hustru till Oden och var mycket klok. Oden hade även två äldre bröder, Vile och Ve.

      Oden hade hade kvinnoaffärer med både människor, gudar och jättekvinnor, det sista resulterade ibland annat          

       sonen Vidar och hans halvbror Vale som senare skulle hämnas Balders död.

 

      Forsete, Balders son övertog efter faderns död ämbetet som gudarnas tingsdomar och hans domar hade evig

      laga kraft.

 

      Över människornas öden rådde även de tre nornorna (ödesgudinnor)  Urd, Verdandi och Skuld.

      Valkyriorna rådde över liv och död vid strider.

     Diserna var skyddsgudinnor som vakade över tex barnafödslar.

     Kvinnliga gudar kallas även Asynjor, några andra att nämnas är bland annat Eir som ansågs vara den bästa läkaren, Sjofn försökte

     få människorna att älska mer. Vår lyssnade på avtal och edläggelser och straffade dem som inte höll ord.

    Lofn var sändebud hos Oden och hade till uppgift att ordna så att människor som hindrades att leva tillsammans ändå skulle få 

     möjlighet   att göra det.

    Syn var vis och kunskapstörstande och hade en märklig förmåga att snoka reda på människors innersta hemligheter.

 

    Jätten Aegirs dotter Hrönn var havets härskare och drog ner skepp och besättning med sitt nät när det passade.

  

 

 

 

 

Sverige och Norden kallades i de äldsta romerska skriftliga uppteckningarna för Thule och skulle vara

alla goters och vandalers hemvist.

Dess karga klimat skall ha gett upphov till dessa hedninga kallade vikingar, som uppgick till cirka 350.000 invånare.

Under vikingatiden satte de en hel värld i skräck samt upptäckte bla USA c:a  500 år före Columbus.

Indianerna kallade de för “skrälingar” vilket betyder gaphalsar.

Grönland var besatt av vikingar under drygt 350 år och de besatte ön långt innan eskimåerna kom dit.

Island upptäcktes av en svensk vid namn Gardar Halvarsson och som bosatte sig vid Rökviken, Reykjavik

som upptäcktes på grund av avdrift vid segling till Orkney / Hebriderna.

 

 

      
                                                                Yttergärde-stenen

 

 

 

 

 

Konst & Dekor

De olika stilarna på smycken, runstenar och annat har varierat under tidsepoken.

 

År 700 – 840       Broa-Osebergsstilen /Gripdjursstilen

 

År 830 – 975       Borrestilen

 

År 875 – 980        Jellingestilen (Efter Jellingestenen)

 

År 940 – 1000     Mammenstilen

 

År 975 – 1080     Ringerikestilen

 

År 1040 – 1100   Urnesstilen

 

  

 

Gripdjursmotiven är enkla och griper varandra i lite ”picasso-stil”

Stora runda ögon på motiven, lite järnålders-stuk.

 

Borrestilen gör sig bäst på filigran (pärltrådsarbeten) och smycken.

Sammanflätade kringlor med knottror och fiskbensmönster i.

Även som grova flätade slingor typ kedjor.

Filigran gjordes på så sätt att man drog tunn metalltråd genom allt mindre hål för att göras tunnare. Därefter pressades trådarna mellan plattor med räfflad yta så att de kom att likna rader av pärlor.

 

Förekommande stilar på runstenar är företrädesvis Jellinge och Ringerike och Urnes (som är en förfining av Ringerike) och i slutet av vikingatid.

Jellingestilen är mycket vacker och används ofta på dagens tatueringar med sammanflätade djur och drakar med yttre dubbellinjer i ristningen.

Rinerike har oftast ”snurror” på djurens leder.

Urnesstilen är lite ”smidigare” mot Ringerikes ”grövre” när det gäller stiliserandet av djuren.

 

Yttergärde-stenen är Urnes.

Urnesstilen är sammanflätade djur i en otrolig sammanflätning där man inte kan se var det börjar, djuren biter sig ofta fast vid varandra.

 

 

 

 

Runor

 

 

Runor är magiska

Runinskrifter är svårtolkade eftersom man gärna ristade in lönnrunor och kastade om bokstäverna på runstenarna.

Stavningen var fri, och ordkargheten stor.

Vissa bokstäver saknades så man fick sätta in andra liknande runor i stället.

 

Språket var “nordiska” och vikingarna hade samma språk mellan de nordiska länderna.

Dialekter har förädlats senare.

      


 

Saga och Sägen om våra förhistoriska kungar

Av Mats Andersson 1998

 

 

 

100 f. Kr              Oden och Asarna kommer till Norden (Från Vanernas land)

 

 

                             Ynglingaätten

 

År 0                     Yngve Frej bosätter sig på Ubsola 

                             Fjolner drunknar i ett mjödkar

                             Svegdir

 

 

100 e. Kr              Vanlande

                             Domalder, offras på grund av missväxt

 

200 e.Kr               Domar

Dyggve, tog kungatitel

Dag den vise, mördad i Danmark

Agne den vise, blev hängt i sin hals-ring av sin finska giftas-gemål

 

300 e.Kr               Alrik och Erik, bröder som slog ihjäl varandra med ett hästbetsel

                             Alf och Yngve, mördade varandra i strid om Alf:s gifta-gemål

 

400 e.Kr               Jorun, blev hängd i Danmark

                             Aun den gamle (Ane) offrade 9 söner för att leva länge, Höglagd i gamla Uppsala

                             Egil, blev ihjälstångad av en tjur

 

500 e.Kr               Angatyr, dödad i strid med efterträdaren, höglagd i gamla Uppsala

                             Hugleik från Götaland, stupade i Frisland (Nuv. Holland/Norra Tysklands kust)

                             Ottar Vendelkråka, son till Angatyr, stupade på Jylland, Höglagd i Vendel, (Uppland)

                             Ale, Ottars bror, segrade över Göterna, fördrevs av brorsonen Adils.

                             Adils, stred mot Rolf Kraka i Danmark, dog av ett fall från hästen i Gamla Uppsala vid en

                             blotfest, lades i hög där.

                             Östen, dödad av sjökungen Sölve, Sägs ligga i ”Östens hög” vid Sagån.

 

600 e.Kr               Yngvar, stupade i Estland

                             Bröt-Anund, uppodlade landet (Bröt=bryta mark) påstås vila i Anundshög utanför Västerås.

                             Ingjald Illråde, innebrände småkungar i riket, brände sig själv inne för att undslippa fiender och                    

                            vanära genom ett tillfångatagande.

                            Olof Trätälja, flydde till Värmland (Skridfinnir). Hans efterkommande blev kungar i Norge

                            och  bildade Harald Hårfagres ätt.

                           Ynglingaätten skall härmed upphört i Sverige (Svitjod)

   

 

                             Sveakungar

 

700 e.Kr               Ivar Vidfamne, fördrev Ingjald Illråde skall ha regerat över Sverige, Danmark och England.

                             Harald Hildetand, Ivars systerson stupade vid hög ålder vid Bråvalla-slaget. (Bråviken)

 

800 e.Kr               Sigurd Ring som besegrat Harald, blev kung över Sverige och Danmark.

                             Björn Järnsida, härjade i utlandet, en av våra mest krigiska kungar, bärsärk och fruktad

                             Erik Björnsson, kan vara den döde kung Erik som hedningarna i Birka ville dyrka.

                             Anund, fördrevs av sin broder Björn.

 

 829 e.Kr               Björn, mottog Ansgar i Birka år 829.

 

854 e.Kr               Olof, mottog Ansgar i Birka vid dennes andra resa för kristnandet av ”Thule”

 

900 e.Kr               Erik Väderhatt, stred i Värmland mot Harald Hårfagre av Norge och förde många krig på andra       

                          sidan östersjön, gynnades alltid av bra väder vid sjöslag. (Sveriges svar på Lord Nelson….)

                             Björn Eriksson Begär hos Ludvig den fromme att missionär skall sändas till Birka.

                             Ring

                             Emund Ringsson

 

936 e.Kr               Erik, mottog Unni i Birka, (Unni var Ansgars efterträdare och högra hand)

 

942, e.Kr              Emund Eriksson / ”Emund Slemme” –Vänligt sinnad mot de kristna / dock snål mot folket.

                             Olof, bror och delvis samregent med Erik Segersäll, far till Styrbjörn Starke, dog år 975.

 

 

Förklaring

 

Sveakungarna från 700-talet och framåt är historiskt bestämda, Ynglingakungarna är bara nämnda genom folksägen och tales-mål och kan inte med säkerhet säkerhetsställas. Dessa är nedtecknade på 1100-talet!

 

Det förekommer en mängd andra ”kungar” men många tillhör fantasin och kan även vara småkungar över vissa landsdelar.

 

-Det börjar med kung Gylfe som regerade redan innan asarna kom, han avlöstes med kung Valand, samt därefter 60 delvis kuriosa namn som tex Magog, Sven, Götar, Ubbe, Sigge, Udde, Gerder, Humulf, Humle, Skäring, Owe, Hotebrod, Grim, några Tord, Adolf, Gestumblinde, Hugin, Lindorm etc etc.

 

Efter Kung Magog kommer Erik II, två Erikar figurerar strax innan Jesu födelse, en fjärde på 100-talet.

Redan som kung nr 10 kommer Karl I, som nummer 31 kommer Karl II, på 100-talet Karl III etc etc.

Det är på grund av denna ”kungalängd” som skrevs av vår sista katolska ärkebiskop Johannes Magnus år 1530 som Gustav Vasas äldsta son Erik antog regeringsnumret XIV och att hans yngre bror kallade sig Karl IX.

 

Därmed var oredan med regeringsnumren för framtida kungar lagd.

 

Boken Johannes Magnus och Ericus Olai skrev om den svenska kungalängdens storhet heter:

”HISTORIA DE OMNIBUS GOTHORUM SUEONUMQUE REGIBUS”

Dessförinnan hade han haft hjälp av Nicolaus Ragnvaldi, biskop i Växjö som på ett kyrkomöte i Basel år 1434 som försökte få omvärlden att förstå att Sverige var urhemmet för goter, vandaler, langobarder och andra statsgrundande stammar innan folkvandringstiden.

 

På 1600-talet när Sverige var en stormakt men inte hade en ”anrik” huvudstad var man tvungen att skriva om historien så att Ubsola blev lika med dagens Uppsala, Stockholm blev därmed en ”anrik” huvudstad som passade in på stormaktens förväntningar om en gammal stolt krigarnation, historieförvrängingen var total.

Olof Rudbeckius är också en känd förvrängare av den svenska historien

 

Vissa kungar högsattes i utlandet vid slag och strider, annars begravdes de i Sverige.

 

Alla kungar som regerat över hela Sverige ligger begravda i Västergötland.

(Från Olof Skötkonung, död år 1022 till riksjarlen Birger Jarl, död år 1266 som är begraven i Varnhems klosterkyrka.)

 

Från och med år 1275 begravdes kungarna i Svealand. (Valdemar av Folkungaätten)

 

 

       

 

 

 

 

Vikingatiden i årtal

 

 

700 talets slut     Nordbor bosätter sig på Shetland och Orkney-öarna

 

8 juni 793            Första vikingaräden mot Lindisfarne kloster. (Vi börjar bli kända)

 

795                       Första anfallet mot Irland, Iona plundras

 

år 800                   Birka växer upp som handelsplats och stad.

 

808                                   Danavirke byggs ut och förstärks (Dansk försvarsvall mot Europa)

 

825                                   Grimur Kamban inleder koloniseringen av Färöarna

 

829                                   Ansgar besöker Birka i Svealand

 

830                                   De första danska attackerna mot England

 

834                                   Vikingar plundrar Dorestad (Nuv. Holland/Friesland)

 

840                                   Vikingar grundlägger Dublin och andra irländska städer (Erin=Irland)

 

843                                   Norska vikingar plundrar staden Nantes i Frankland,  (Frankrike)

 

844                       Norska vikingar angriper Cadiz och Sevilla i Spanland, (Spanien)

 

844                                   Det första danska anfallet mot Paris

 

850                                   Ansgar får tillåtelse att bygga kyrka i Hedeby

 

854                                   Ansgars andra besök i Birka

 

860                                   Svenska vikingar bosätter sig i Gårdarike (Ryssland) och bildar rike.

861                                   Svenska vikingar angriper Konstantinopel.

 

864                                   Kung Rurik inkallas enligt Nestorskrönikan, Novgorod blir huvudstad i Gårdarike.

 

865                                   Ärkebiskop Rimbert gör en levnadsbeskrivning över Ansgar.

 

866                                   Danskarna intar York och börjar kolonisera landet

 

870                                   Svensken Gardar Svarson övervintrar på Nordisland

 

872                       Danskarna intar London år 874, Ingolfur Arnarsson (Norsk) bosätter sig och grundlägger         

                             Reykjavik.

 

875                       Alfred den store blir anglo-saxisk kung, besegrar danska vikingar

 

879                                   Oleg tar makten i Ryssland och flyttar huvudstaden till Kiev.

 

880                                   Danelagen bildas i östra England, dansk lag gäller

 

885                                   Danskar överfaller Paris, belägring uppstår.

 

Forts.

 

885                                   Alfred den Store återerövrar London.

 

886                                   Rus anfaller Konstantinopel

 

888                       Frankerriket uppdelas i flera mindre riken.                                                                                       

.

892                                   Danska vikingar drar sig tillbaka från Frankrike till England pga gäld/ersättning.

 

892                                   Harald Hårfager enar Norge till ett rike

.

894                       Den norske kungen Olav Tryggvasson antar dopet.

 

900                                   Den norske skalden skriver ”Ynglingatal”

 

907                                   Rus angriper på nytt Konstantinopel

 

911                                   Vikingahövdingen Rollo (från Halland) får Normandie i förläning.

 

911                                   Rusfursten Oleg sluter fred med Bysans kejsare (Turkiet)

 

918                                   Danelagen återerövras, danskarna får behålla sin jord.

 

921                                   Ibn Fadlan möter svenskar vid Volga och skildrar deras seder.

 

930                                   Världens äldsta parlament bildas, Isländska Alltinget!!!

 

940                                   Harald Gormsson-Blåtand blir kung och enar Danmark.

 

941                       Igor anfaller Konstantinopel

 

944                       Nytt fredsfördrag sluts med Bysans

 

954                                   Erik Blodyx, Yorks sista vikingakung fördrivs från England

 

960                                   Kristendomen antas officiellt i Danmark

 

964                                   Svenskar medverkar i bysantiskt anfall mot Sikelö (Sicilien)

 

982                                   Danskar bränner London.

 

982.                                 Erik den röde lämnar Island och utforskar Grönland

 

988                                   Furst Vladimir döps och kristendomen införs i Ryssland.

 

990.                                 Kristendomen antas officiellt i Norge.

 

991                                   Norske Olav Tryggvasson angriper England med stora flottor.

 

991.                                 Egil Skallagrimsson dör.

 

994                       Nya anfall på England av Olav Tryggvasson och Sven Tveskägg.

                             Sven T har fått sitt namn sedan ett svärdshugg delat hakans skägg i två delar.

                             Sveriges första riktiga kung Erik Segersäll dör.

                             (Segersäll efter segern i Uppsala)

 

 995                                   Svenska kungen Olof Skötkonung låter döpa sig.

Olav Tryggvasson slår sin gemål  Sigrid Storråda med en handske och undrar varför han skall gifta sig med en sådan hednisk hund, Sigrid svarar att detta skall bli din bane. Sigrid gifter sig med Sven Tveskägg som slår sig ihop med  sin svenske styvson Olof Skötkonung och spöar  upp O Tryggvasson vid slaget vid Svolder.

996                                   Sigtuna övertar Birkas centrala roll

 

1000                                Leif Eriksson seglar från Grönland till Vinland (Amerika)

Kristendomen antas officiellt på Island

 

1001.                              Nya anfall på England, 24.000 pund utbetalas i danagäld.

 

1013                                Sven Tveskägg anfaller London, erkänns som Englands kung.

 

1014                     Slaget vid Clontarf, Nordiska väldet på Irland börjar vackla.

 

1016                                Danmarks kung Knut den store väljs till kung i England.

 

1019                                Erik Skötkonungs dotter Ingegerd gifter sig med furst Jaroslav i Gårdarike.

 

1030                                Den norske kungen Olav den helige stupar vid Stiklastad.

Gravsätts i Nidaros (Trondheim) och blir Europas största helgon.

 

1035                                Knut den store dör, det danska väldet i England upplöses

 

1036.                    Svenske Ingvar Vittfarnes stora expedition österut går mot sin undergång

                             Jaroslav erkänns som Rysslands härskare.

 

1042.                              Edvard Bekännaren väljs till kung i England.

 

1043                                Jaroslavs son Vladimir anfaller Konstantinopel.

 

1066                     Harald Hårdråde stupar i slaget vid Stamford Bridge.

                             Normanderna invaderar England, slaget vid Hastings

                            

1075                                Adam av Bremen skriver sin historia.

 

1079                                Isle of Man och Hebriderna bildar ett nytt rike, Söderöarna.

 

1085                                Knut den helige av Danmark förbereder invasion av England

 

1088                     Svenske kungen Erik Årsäll* (Den allsmäktige*), (Blot-Svens son) förättar det absolut sista

                             hednablotet i Ubsola, Inge den äldre besegrar E Årsäll och templet bränns ner.

 

1095                     Vikingatiden är slut, dock gifter sig kung Filippus med Ingegerd av Gårdarike (Ryssland)

                             Hon var dotter-dotters dotter till självaste Olof Skötkonung.

                             Den kristna medeltiden inträder!……………………………………………………………..

 

1100                                Nestorskrönikan skrivs ned i ett kloster i Kiev. (Svenska fornhistorian)

 

1110                     Inge den äldre avlider och får sitt straff för Ubsola-templets rasering, Han räknas som den

                          ståtligaste och ärevördigaste av dåtidens kungar. På grund av sin storlek hade han svårt att rida.

                             Hade som ordspråk: ”Envar norrman skall få ett svidande rapp av svearnas spön”

 

= = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = = == = = = = = = = =

 

      

 

 

Sagan om Hrönn!

 

Havsjätten Ägir är gift med Ran och har 9 döttrar.

Han bor i en sal under Läsö i Kattegatt och är känd för sina gästabud.

Mistblinde (”dimma”) är Ägirs far och Loge är hans bror.

Ägir betyder ölbryggaren och ”Sjö-kokaren.” då han sitter och brygger havets fradgande öl och havets vita mjöl vid sin evigt dånande kvarn

Ägir bjöd en gång in alla Asarna på ett vida berömt gille.

 

Stormgudinnan Ran är gift med Ägir och har ett nät som hon fångar in sjöfarare med och dränker dem med, speciellt om de har guld på sig. Ran betyder ”Rån.”

 

Det gällde att hålla sig väl med RAN och dess döttrar när man var på havet, de bestämde över liv och död.

De 9 vågdöttrarna bär namnet efter deras våg-egenskaper i verkligheten då alla vågor

följer 9 och 9 på varandra.

Den nionde vågen är värst, liksjön.

De är alla mor till Bifrosts väktare Heimdall;

 

Döttrarna heter;

 

Blodughadda

Betyder ”Blodigt hår”  (Havet efter ett sjöslag)

 

Bylgja

Betyder ”Stor brytande våg”

 

Båra

Betyder ”stor våg”

 

Duva

Betyder ”Den duvande” och överslätande

 

Hevring

Betyder ”Den hävande”

 

Himinggläva

Betyder ”Himlen lyser igenom”

 

Hrönn

Betyder ”vågsug”      (och är en av de starkaste av systrarna)

 

 

Kolga

Betyder ”Den svala”

 

Unn

Betyder ”Bölja”